lördag 1 september 2012

En trevlig dag


 Lokichogio är beläget drygt två mil från gränsen till Sydsudan. I Sydsudan finns turkanastammen antagonister, Toposastammen. Turkana och Toposa hatar verkligen varandra. Toposo brukar ibland komma och raida Turkanas boskap som getter, kor och kameler. Jadå, turkana har kameler med. Raidar betyder i detta fallet att de dödar fåraherden och snor boskapet. De gör detta av olika anledningar; kanske ska en Toposo gifta sig och behöver fler boskap för att köpa sin fru, eventuellt går det till mat, poängen är att boskap är hårdvalutan här. Detta gör att vissa fåraherdar går runt med vapen eller har bevakning som ni ser på bilden ovan.

Jag har dessvärre själv hört en skottlossning för några dagar sen och konflikten mellan stammarna verkar inte få ett slut på länge.

 Imorse promenerade jag till verkstaden. När jag kommer in på campen möts jag av följande låt dundrande ut från två stora högtalare:
http://www.youtube.com/watch?v=9gAzb0-af3o

Barn kommer springandes och tar mig i handen. Jag blev lite ställd men går vidare, hand i hand med barnen. Lite längre fram kommer Cantu, chefen av radiostationen här i Loki, och ber om en intervju. De hade visst en livesändning utomhus idag. Visst, tänker jag. Intervjun fortlöper på engelska, får in ett två ord på swahili och turkana och traskar vidare. Skön morgon helt enkelt.
 Duncan chillar i verkstaden.
 Radion live.
 "Feel at home- Pub"

 En turkanaherde insisterade på att jag såg och fotade hans boskap.
 Skulle gymma idag men när jag sätter mig på bänkpressen kommer två barn fram. Några minuter senare kommer ett följe av tjugo barn till. Först är de lite försiktiga och betraktar mig från avstånd men sedan kommer de längre fram och vill känna på mig. Ja det låter lite bisarrt, men jag känner en liten hand som nyper mig i stortån och tar tag i nageln. Därefter känner någon unge på mitt nyodlade skägg och ler.  Jaja, det är bara att skippa gymmet, tänkte jag och hängde med barnen istället.
 Några män lirar ett populärt spel som liknar Kaleha.
 Här presenteras jag alltså för byn. Många nyfikna huvuden.
 På en uttorkad flodbädd vallar turkana sina djur...
 och funderar.


 Turkanastammen gör sådana här speciella tatueringar.

En turkanaflicka i sitt essä.
/P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar