Kratta, hacka, spade och fårdöd

Kratta, hacka och spade så är hierarkin här ute på åkern. Kratta jorden, som är den lättaste arbetsuppgiften, får man jobba med när man har gjort sig förtjänt till det. Den lite svårare uppgiften är att hacka sönder den torra jorden och sist, men även den fysiskt mest krävande arbetsuppgiften, är att gräva med spaden.

Jag fick först krattan då jag är "vitingen" och därmed den minst lämpade för denna miljön men det argumentet dög inte för mig så jag hoppade på att gräva. Vi har grävt 16 timmar de senaste två dagarna, från morgon till kväll.

30-35°C och solen i zenit. Det gäller att ha en keps eller en sombrero som jag glider runt med. Isaac, på bilden ovan, valde att gömma huvudet under T-shirten.

Jag, Soloman och Joice. 

Tiden står nästan stilla ibland och dagarna är långa.

 Då jag har blivit accepterad som en i gänget fick jag idag offrat ett får i min ära.

Jag mötte upp Soloman och vi begav oss mot maten. Känsliga tittare varnas för bilderna.

 

En av dessa blev måltiden för dagen. 

 Här i turkana lägger man på hela djuren på veden/stenarna och grillar.
När håret/ullen har bränts bort och köttet börjar bli genomgrillat styckar man in djuret i mindre delar.

 Som hedersgäst fick jag en stor köttbit som jag genast började tugga in. Det visade sig vara levern och det "finaste" på fåret. 

Grillstyle ala turkana. Allt ska ätas!

 Här sitter turkanamännen på sina små pallar och väntar på maten. 

 Sushi? Nejdå, det visade sig vara tarmarna på djuret.

 Har ju smakat bättre saker. Konsistensen var likt bläckfisk men det fanns gräs, som fåret hade ätit, kvar i tarmen. Där sjönk aptiten så smått.

 När vi hade ätit lite ute i bushen var det dags att dela upp djuret. Alla grillbitar lades fint i en blå hink.

 Maten delas broderligt. 

En stor fjäril som tog det lugnt på verandan.

-----------------------

Det finns en märklig men utbred myt här i Lokichogio och turkanaland. Det är nämligen såhär att under natten kommer en blodtörstig och människoätande känguru fram. Det låter rätt bisarrt men faktum är att ingen av lokalbefolkningen som jag har pratat med tycker det är roligt på något sätt. Utan flera av turkanas har faktiskt både sett och slagits mot denna känguru. Jag har fått det förklarat av flera lokalbor att dessa kängurus bara kommer fram på natten och när de skadat sitt människooffer så lägger de ner människan i sin ficka.

Jag har blivit varnad för denna känguru flera gånger och Solo sade bland annat att jag skulle se mig över axeln om jag gick på toaletten under natten. Jag vet inte vad jag ska tro, det finns inga vetenskapliga bevis på att känguru ens lever i Kenya och desto mindre människoätande känguru, men människor upplevelser och vittnesmål med denna känguru gör att man tvivlar. Dessutom, om man nu ska skapa något blodtörstigt djur, varför väljer man en känguru? Vi får väl se om jag hinner se en känguru tills jag åker hem. Mysteriet fortsätter...

Överenergisk och glad skolpojke frågar mig om skjuts:
http://www.youtube.com/watch?v=g4TZ2bLpwMQ&feature=youtu.be

och med svenska "kom" fattar han poängen ;-)