Varje dag springer barnen efter bilen lekfullt.
En trevlig turkanadam.Färgen på pärlhalsbanden bestäms av familjeöverhuvudet.
Quickfix ala Kenya. Här har man sytt fast plaststolen.
Det var en gång en svensk, en norrman och en tysk...
Turkanstammen har alltid nära till glädje och skratt.
Turkanstammen har alltid nära till glädje och skratt.
Ännu en trevlig turkantös. Hennes rödaktiga hårfärg kommer från en blandning bestående av jord och olja. Det är det senaste modet här i bushen.
Little turkana lady.
Två andra turkantöser som följer modet. De är verkligen inoljade och skiner från långa avstånd.
En familj ute på en färd.
Lokichogio var som tidigare nämnts en viktig hub under krigen i Sudan. När fredsförhandlingarna skrev 2005 lämnades det mesta, campsen förfaller och lastbilarna rostar öppet. Ovan ser ni övergivna lastbilar tillhörande UN World Food Program.
Den här rajafamiljen var utanför mig och de skänkte en get till Birgitta.
Geten verkade dock inte trivas i sin nya omgivning för den hade mycket läten för sig.
Av säkerhetsskäl (för att undvika att överfallas av Toposas) förflyttades geten senare från vårt compound.
Geten verkade dock inte trivas i sin nya omgivning för den hade mycket läten för sig.
Av säkerhetsskäl (för att undvika att överfallas av Toposas) förflyttades geten senare från vårt compound.
Vackert!
Goddag i luckan!
Annars fortsätter arbete med nästa skolbyggnad som kommer bestå av rektorns rum, ett bibliotek och förråd. Vi har nyss börjat gjuta bottnen som består av en cementskiva.
Cementen gjuts ovanför en stenbeläggning för bästa och mest stabila resultat.
Lite smått dammigt på arbetsplatsen.
Vid 18.00 är det dags att tvätta av verktygen och packa ihop för hemfärd.
Resten av plattan som ska gjutas i dagarna...
En leguan gömde sig i gräset utanför mig och spelade oberörd,
jag lyckades dock se den rackaren!
jag lyckades dock se den rackaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar