Resan når sitt slut

 I drygt tre månader har jag varit i Lokichogio, Kenya och resan börjar nå sitt slut.

Detta blir det sista inlägget så det kan vara på sin plats att jag sammanfattar varför jag åkte ner och vad jag sysslade med under dessa månader.

Jag åkte ner för att medverka vid själva byggnationen av en skola i Loki. Vi på Students 4 Charity har under året 2011/2012 samlat in pengar och varit med och finansierat delar av skolan så nu skulle jag helt enkelt hjälpa till och ser hur det var på plats.

Jag blev sedan indragen i olika projekt och startade egna:

* Hjälpte till att vända restaurangen Ana Hotel från förlust till vinst.
*Byggledare vid byggnationen av en tandklinik

*Utbildade lokalbor i datorkunskap

* Grundade med några vänner kvinnogruppen "Sisters" som hjälper prosituterade 

att vända sina liv genom att starta företag. Vi har hittills lyckats hjälpa två damer att öppna sina nya företag (grönsaksaffär och en fiskaffär) och flera står på tur

* Weekly Wish, vi lät folk få önska något och därefter uppfyllde vi deras önskan.

Iallafall, i veckan var det dags att säga adjö till mina vänner.

Barnen kommer man garanterat sakna, de sprider en enorm glädje och energi! Hela skolan bjöds på kakor.

 - Take last picture pleease! sa denna tösen

 Det blev även en avskedsfika med de trevliga damerna som jobbar på Ana Hotel.

-------

 Sedan anordnade min goda vän, Canto, en avskedsfest/födelsedagsfest i min ära. Stort!
Väldigt festligt. Jag fick dikter upplästa och sånger sjungna på olika stamspråk.

 Soloman och Monica på första raden. Ett får slakades som en avskedspresent.

 Här är alla byggarna, som var mer upprymda än mig. Vanligtvis brukar de bara gå hem efter jobb (vid 18.00) och gå vid sängs vid 20.00 så denna föreställning var något ovanligt även i deras vardag.

 Mina kära turkanakvinnor, Julia och Costina, hade klätt upp sig extra fint och höll ett tal.

Mycket bedårande damer!

 Festen hade ett etiopiskt tema. Servitriserna hade kommit in för kvällen från flyktinglägret i Kakuma där de vanligtvis bor. De hade klätt upp sig i traditionella etiopiska kläder och serverade injera och etiopiskt kaffe.

 Jadå!

 Abigal, en av våra "proes" kom dit med alla andra töser.

 Mzungon och festfixaren själv, Deejay Canto!

 Grattis Parvel!

 Julia och Costina var fascinerade, de hade aldrig varit på en fest tidigare. 

Mycket dans förekom, både kenyansk, etiopisk och diverse stam danser.

 Enligt traditionen skulle födelsedagsbarnet sedan blötas ner.

Eller så lurade de bara mig.

 Mycket dans som sagt, här är de etiopiska kvinnorna från flyktinlägret i full färd med att visa sin traditionella dans.

-------

 Efter festligheterna och de tårfyllda avskeden var det dags för en 26timmars bussresa från Loki till Nairobi med superlyx bolaget "Eldoret Express".

En annorlunda upplevelse.

 Man hade klämt in en extra stolrad för att inte slösa på utrymme i bussen.

Det lite annorlunda med resan var att vägar saknades på 1/3 av rutten.

 Tiden flyger förbi

 Mycket trevlig landskap.

Som medresenärer hade jag en massa hönor. Bussen var ju överfylld så de resenärer som kom på sist fick stå upp hela sträckan men som min afrikanska vän sa "det viktiga är att de kom på bussen."

Under resan hade vi även en präst som stod i gången och predikade energiskt på swahili och jag blev erbjuden att köpa både diamanter, guld, hönor och grönsaker. 

Tillslut nådde bussen sitt slutmål, Nairobi, och det har även jag gjort.
Första advent är jag åter i Sverige.

Tack för denna tid Kenya och mina nya kära vänner!

Och självklart trogna läsare.

S4C fortsätter sitt arbete med kunskapsspridande så håll er uppdaterade.
Gilla oss på Facebook och kika in:
http://students4charity.se/

På återseende,

/Pavel

P.S. Media uppmärksammar S4C arbete D.S.
http://entreprenor24.se/nyheter/35095-livet-handlar-om-att-ge-och-ta/