Efter Mary's lyckade företagsetablering med grönsaksaffären och Jacintas (bild nedan) lyckade företag med fiskförsäljning kom i lördags sex nya damer på vårt veckomöte. För den oinsatte handlar veckomötena om en kvinnogrupp, Sisters, som hjälper utsatta prostituerade här i Lokichogio att vända sitt liv.
¨
Jacinta säljer fisk från Lodwar och affärerna går lysande. Hon lyckades sälja slut på sitt första sortiment på två dagar och hon har redan beställt mer fisk. Grymt!
Students 4 Charity håller två gånger per vecka i datorkurser för lokalinvånarna. Kursen har pågått i 8 veckor och i veckan examinerades studenterna och lyckligtvis klarade alla Microsoft Word provet (en fick dock göra omprov). Stor glädje! Nu ska de få fina diplom av mig (diplom gillas här i Afrika) och jag ska bli bjuden på kyckling som tack för undervisningen.
Tiden börjar ticka iväg för mig och om cirka tio dagar lämnar jag Loki för att bege mig till Nairobi och därefter Sverige runt första advent. Mina kära vänner håller på att ordna en avskedsfest till mig, eller bash som det kallas på swahili. Canto och Soloman (bilden ovan) är festfixarna.
En nyrenoverad huvudväg i Loki.
Barnen och människorna överlag i Kenya kommer man garanterat sakna när man åker tillbaka till Sverige.
Selina (till vänster i bild) berättade idag att hon ska döpa sin nästkommande unge till Pavel! Vilken ära och för andra gången får ett kenyansk barn namnet Pavel, man blir både rörd och glad:)
Och här tar en liten unge en siesta under dagen.
Idag var det åter dags för dockutdelning. Det är sponsorer i Sverige som har betalt 100 kr/docka (från IKEA) som sedan skänks till barnen här i Loki. Glädjen var total!
Och det bildades genast ett tåg av förväntansfulla barn.
Jag delade ut dockorna med pastor Francis vilket var rätt lämpligt, en tolk behövs alltid till hands!
Barnen uppskattade dockorna oerhört mycket.
Och vissa blev genast vänner för livet.
Och slutligen; I veckan var jag och Canto tvungna att träffa Julias familj för att diskutera hennes framtida skolgång. Julia som jag har skrivit om lite tidigare, har alltså inte fått gå i skolan tidigare (trots att hon är 18 år) utan har självmant haft självstudier. Jag och Canto vill placera henne i en riktigt skola och nu var vi alltså tvungna att träffa mamman, moster ett och moster två. Efter drygt en timmes förhandlingar lyckades vi övertala att utbildningen för Julia visst kommer vara en investering för hennes framtid. Mötet avslutades med orden av hennes moder "She is now in your hands".
Hur jag ska tolka det får framtiden visa.
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar