Gym, radio och begravning

 Blev en runda på gymmet igår. Det är ju inte riktigt samma standard som i Sverige men det funkar fint. Lokichogio, användes som en hub för att flyga in mat och förnödenheter till Sudan under krigen där 1983-2005. Detta gjorde att flera NGO, exempelvis FN, Röda korset, Rädda barnen m.fl. byggde upp camps i byn. När det sedan blev fred 2005 lämnade de flesta organisationerna området och kvar blev flera "öde" camps. Detta gym (och även verkstaden där jag jobbar i) ligger på ett området som tidigare tillhörde Röda korset.

 Birgitta har hjälpt lokala kvinnor att b.la. starta upp ett bageri i byn som det går rätt bra för. Affärer skapar affärer!

Idag blev jag polare med Canto, som driver en lokal radiostation. Folk är väldigt trevliga här och han visade genast sitt hus och bjöd sedan med mig till radiostationen. Han vill att jag gästar den en längre stund i nästa vecka. Canto gör även filmer så det ska bli intressant att se vad han har producerat hittills.

 Canto med flera vänner öppnade i förra veckan även ett "Youth center" där ungdomarna här i Loki ska kunna hänga, kolla på film, spela kort, badminton, utveckla andras skills mm. Stället kallas ipawa och betyder talang.

Dessvärre fortsatte dagen på en tragiskt vis. En relativt ung man dog av AIDS och efterlämnade 10 barn till sin fru, numera änka. 6 av barnen hade han adopterat av sin syster som dog förra året och 4 var hans egna. Vi var bjudna till hans begravning.

 Kistan byggdes snabbt ihop på morgonen efter dödsbudet.

 Turkanastammen begraver ofta sina avlidna nära sina hyddor. I detta fallet fick mannen en kista men ofta har byborna inte råd med det och då föses kroppen endast in i ett tunnare tyg innan jordfästningen.

 Pastorn Francis läste på både Turkana och Swahili.

 ...

 Efter jordfästningen ska graven kläs i stenar och alla närvarande ska lägga en eller flera stenar för att visa sin respekt. Här ovan är ett barn som fullföljer traditionen.

 Kören av nära och kära sjöng under större delen av begravningen.

/P

Lodwar

 Jag var och besökte staden Lodwar igår. Lodwar är Turkaprovinsens huvudstad och även den mest befolkade, det bor väl runt 20 000 turkana här. På vägen från Loki till Lodwar möttes man av fin fin natur, både berg, floder och en del terminstackar (ovan).

 Mama Afrika. Skämt åsido, på swahili kallar man ofta äldre kvinnor (över 21år) för Mama. Så det finns gott om mammor här,  he -he.

 Påvägen till Lodwar fanns det ofta små "hyddsamhällen", där turkanafolket bor.

 Officiellt är vägen en motorväg men att köra där var snarare som ett Gameboy spel. Mycket sick-sack, offroad och det gällde att undvika gropar, getter, fåglar och självklart turkana bor.

 Framme i Lodwar var det 30+, mycket damm och folk.
Det som jag fortfarande inte har vant mig vid är hur människor här stirrar på en. De menar inget illa, men vart du än går får du ett 20-tal ögon på dig som stirrar obehindrat.  För att testa om det är ett vänskapligt stirrande eller ett mer obehagligt kan man säga "Habari", vilket betyder 'läget'. Om man får ett "Nzuri" (tack) och ett leende tillbaka vet man att det är en kompis. Hittills har jag bara fått nzuriz och leenden så det är bra. Många nya vänner!

 Fotboll är stort här i Kenya, till och med i bushen. Folk går ofta kring med engelska lags tröjfärger, men idag såg en barcasupporter i lastbilen framför (Tjena Stojan).

 Jag tänkte köpa ett par FUMA men hoppade det och köpte mig ett par klassiska tofflor (beige på bilden). Jag har blivit varnad att inte gå i tofflor då det finns en del taggar (speciellt några 5cm långa vita från någon exotisk men vanlig buske här) som ska vara rätt otäcka. Häromdagen trampade jag faktiskt på en av dessa vita taggar och frågade min vän Ken om jag skulle dö nu. Han sade:

- No, Pavel. But don't walk in Flip-Flop, there are alot of thornes here.
- But, you are walking in Flip-Flop, Ken? svarade jag besviket.
Haha skrattar Ken tillbaka och svarar på engelska med en afrikansk brytning.
- Yes but I am African, you are mzungu (viting)!

Jaja lite snopet men jag går vidare mina nyinköpta beige tofflor.

 En frisörsalong i Lodwar.

 Har inte rakat mig på över en vecka nu så skägget tittar fram.

 3 vänner äter i lugn och ro.

 Mamas och deras nyfödda.

 Käkade lunch här två dagar. Trots att jag beställde samma sak, en köttstuvning med ris, fick jag inte samma sak både dagarna. TIA, This is Africa, är ett vanligt uttryck här.

 Några barn leker i centrala Lodwar.

 Turkanapeople i sin naturliga miljö.

De här kidsen lekte utanför en affär i staden. Tjejen i orange verkade gilla mig men samma sak kan inte sägas om hennes bröder?

På återseende,
/P

Första latrinen klar

Som jag har nämnt i tidigare inlägg håller vi på att bygga latriner till skolan. 20 st ska byggas och den första blev klar idag.

 

 Jag jobbar som tidigare med Ken och vi fick även assistans av Dungan-

 

Ritningen på latrinen, som KeA har kommit på från grunden. Tanken är att latrinen inte ska ha någon dörr utan istället en innervägg. Genom att inte ha en dörr minskas saker som ofta går sönder, exempelvis gångjärnen. För att visa att latrinen är upptagen sätter man en kedja när man går in för att utföra sina behov.

 Hittade ett gym i området, ska dit och träna i veckan.

Latrinen transporterades sedan av äkta manpower.

 Påväg till skolan, som ligger i utkanten av byn, stöter man ofta på trevliga turkanadamer.

 Ett skrädderi i Loki.

 KeA inspekterar cementblocket där latrinen ska vara.

 Latrinen från insidan.

Den totala kostnaden för latrinen inkl. gjutning av cementblocket, plåt, järn och arbete är 2500 SEK.

/P